Som liten bodde jag i sydamerika under ett års tid. Där hade vi, likt de flesta andra utländska familjer en hemhjälp. Vår hemhjälp bodde med oss i ett eget rum, egen toalett, badrum m.m. Under lördag och söndag spenderade de tiden hemma med sina familjer.
Senare i livet besökte jag Libanon ett flertal gånger. Där hade de flesta jag träffade på hemhjälp. Till skillnad från den min familj hade haft i sydamerika så hade den här hemhjälpen rest från sitt land för att hjälpa det libanesiska folket. Min första tanke var att det fanns en god tanke bakom detta, att de behandlades väl och efter ett par års arbete kunde många av dem resa hem och bygga upp en framtid för de pengar de hade tjänat.
De flesta av dessa hemhjälpar kommer från fattiga länder som Sri Lanka, Etiopien, Filipinierna osv. Det finns agenter som förmedlar dessa arbetare och hjälper till att anordna visum, biljett och kontakter osv.
Efter att få höra en annan historia, att dessa hemhjälpsarbetare många gånger blir slagna, torterade och att ett antal t.om. har blivit mördade eller att de har tagit sina liv, så blev jag tvungen att titta närmare på detta ämne. Det jag trodde var enstaka fall verkar mer vara ett system, att det snarare är vanligt än ovanligt.
Enligt den libanesiska organisationen
Migration Network så ser de dagens hemhjälpsarbete i Libanon som ett rent slaveri. Enligt deras hemsida så fungerar det som så att arbetaren skuldsätter sig genom att agenten betalar flygbiljetten till Libanon. Utöver detta så finns det en avgift på 5-600 dollar vilket arbetsgivaren betalar. Därefter skriver agenten, arbetsgivaren och arbetstagaren ett kontrakt om arbetes omfattning och tid vilket normalt brukar vara ungefär 3 år.
Det arbetsgivaren brukar göra är att ta hand om arbetarens pass och personliga dokument. Detta för att inte hemhjälpen ska kunna fly från hemmet hon arbetar för, en säkerhet för den avgift och kontrakt de har upprättat. En hemhjälpsarbetare ses inte som en vanlig arbetare så arbetsgivaren är helt ansvarig för personens vistelse. Om hemhjälpen skulle sticka iväg så måste arbetsgivaren ringa polisen, eftersom ansvaret ligger på honom tills han har rapporterat händelsen. Därefter blir hemhjälpen betraktad som en illegal flykting.
De flesta av dessa hemhjälpsarbetare förvägras ledighet eller att gå ut utanför hemmet. Många t.om. får aldrig låna telefon för att ringa hem till sin familj. Det verkar vara vanligt att de helt enkelt blir inlåsta då familjerna lämnar hemmet.
Deras arbete är vardagligt hushållsarbete så som laga mat, städa, tvätta och ta hand om barnen.
Ipsnews.net berättar om en kvinna som heter Amira som hade ett 6-års kontrakt i Libanon. Hon tvingades upp klockan 5.30 varje morgon och därefter arbeta 18 timmar utan rast. Hon berättar, ”
Även hundarna är tillåtna att gå ut, men vi var inlåsta, vi är som slavar här.”
I
Chinadaily berättar att det troligen finns omkring 150 000 hemhjälpsarbetare i Libanon. De utgör 4 procent av landets befolkning. De tjänar mellan 100 – 300 dollar i månaden. I en undersökning bland 70 hemhjälpar så svarade 88 procent av dem att de inte fick någon ledig dag. I en utfrågning mot några arbetsgivare så svarade de att hemhjälpen ”
får vad de förtjänar”.
Vanligt var att hemhjälpen blev slagna och sexuellt utnyttjade. Många gånger blev de mer slagna de första månaderna för att de skulle lära sig sin plats i hemmet. Sana, en lärare och moder till tre barn berättade för Reuters att hon hade försökt att behandla sin hemhjälp bra till en början men klagade att hon började att vägra arbeta. Sedan upptäckte hon att om hon slog henne, att detta var den bästa vägen att gå ”
för att sätta tillbaka henne i hennes naturla plats.”
Behandlingen av dessa hemhjälpsarbetare är varierande, men i flesta fall inte bra. Skalan verkar nog mer variera från dåligt till fruktansvärt dåligt.
Daily Star, den 6 juli 2001 berättar t.ex. om en hemhjälp var arbetsgivaren hade kastat alkohol över henne och sedan tänt eld på henne. Hemhjälpen dog och man sa att detta var ett självmord, men senare kom misstankar om mord.
I
Sidon hängde sig Sushar Rosky, 18 gammal från en balkong efter endast 20 dagars arbete.
Enligt studier så ska inte detta vara ett typisk libanesisk företeelse, utan utbrett i hela mellanöstern hos de flesta arabiska nationer.
