Sanningen i vitögat, artisten Jonas Almquist berättar hur mycket han tjänar som artist på försäljningen av sin skiva i en debattartikel i Aftonbladet. [1] Han anklagar skivindustrin för maffia fasoner, ”I mina ögon handlar det om ocker- och maffiaverksamhet.”
Han berättar att förtjänsten per skiva blir mellan 50 öre och 1 krona efter produktionskostnaderna är täckta. Skivbolagen kan när de vill sänka priset till niceprice vilket innebär att Almquist som artist får 1/3 av beloppet motsvarande en fullprisskiva på 165 kronor. Detta i debatten om IPRED lagen, att den gynnar endast skivindustrin och inte artisterna.
Jag trodde det inte var så illa. Jag trodde förtjänsten låg mellan 5-6 kronor, men ack jag hade fel. Men Jonas glömde något i sin beräkning, skatteverket. Momsen är 33 kronor för var skiva som blir såld. Sedan ska man betala omkring en tredjedel av vinsten i alla led. Detta innebär att varje såld skiva skulle inbringa omkring 70 kronor i statskassan. Visst finns det intresse hos staten och regeringen att införa en lag som uppmanar till ökad konsumtion?
Jag minns på 90-talet, då jag kände ett band som hade replokalen i närheten av vår som fick ett skivkontrakt hos ett relativt stort tyskt bolag. Det var från en av bandmedlemarna jag fick uppgifter om 5-6 kronor, det kanske är andra förhållanden där? Men slutsumman efter en tids försäljning blev att bandet kunde gå ut och äta en lunch på Mac Donalds.
Istället tror jag att IPRED lagen förvärrar för de små artisterna. Fildelning är ett perfekt sätt att komma ut, gratis distribution till nya lyssnare. Kan man internet, lite marknadsföring och har lite tur så kan detta bli en hit. I början av 2000-talet hade jag ett projekt som jag lanserade på gratis-sidan mp3.com som genererade några cent för varje nedladdad låt. Vi hamande etta på flera olika listor, några gjorde remixar av låtar och fick höra att man dansade till musiken på olika klubbar världen över till låtar jag hade skrivit. Bara detta är en enorm belöning och jag fick en liten check som säkert skulle motsvara ett par tusen skivors försäljning dessutom.
Mindre artiser borde se fildelning som marknadsföring. Varför inte själva lägga upp musiken på nätet och använda av rätta taggar och sprida informationen? Sedan kanske man kan få spelningar, sälja signerade specialutgåvor till bra pris privat vid konserter eller som bandet Kiss gör, trycka upp samma konsert man själv har besökt på cd mot förhandsbeställningar? Under 90-talet hade jag ett band och släppte en skiva i privat produktion. Vi lyckades komma ut en del genom att själva marknadsföra oss och hitta kontakter över nätet. Vi skickade iväg skivor som såldes i butiker i länder som Brasilien, England, Portugal, Turkiet, Libanon, varav vi inte fick ett öre för. Ett skivbolag i Frankrike gjorde en deal att vi böt skivor, jag skickade en kartong och fick tillbaka motsvarande antal av andra artister. Dessa skivor sålde jag genom en lokal skivbutik som jag hade kontakt med. På den tiden fanns inte fildelning likt idag. Jag minns också att vi fick ett flertal erbjudanden om att komma och spela live runt om i världen. Den mest bizarra var en någon tjej från USA som ville att vi skulle spela live i hennes trädgård på en privatfest. Hursomhelst hade vi inte möjligheter att spela live, men genom vår spridning så hade vi chansen. Som Jonas sa, två hyggliga spelningar är lika mycket som 5000 sålda skivor.
Musikindustrin måste tänka om, musikerna måste befrias från en statliga och skivindustrins kontroll. Många musiker har förlorat sina rättigheter över sina verk på grunda av klausuler i kontrakten. Vissa tvingas till att binda upp sig till ett bolag en viss tid, en viss antal skivor för att få släppa sin debutskiva. Kanske artister också måste tänka om och bojkotta skivindustrin och bygga nätverk där de kan hjälpa varandra. Timbaktu släpte t.ex. en ny låt genom Piratebay. Här gäller det att använda fantasin och finna egna vägar för att ta sig fram. Den bästa marknadsföringen är en person som gillar ens arbete och förmedlar det vidare till sin omgivning. Likt ett fan till Roxette som skickade in en låt till en radiokanal i USA som önskelåt vilket blev deras stora genombrott. Så istället för att artister oroar sig för småpengarna fildelningen tar ifrån en, ser det som gratis reklam, något som skulle vara mycket dyrare genom annonsering.
6 kommentarer:
"Detta innebär att varje såld skiva skulle inbringa omkring 70 kronor i statskassan. Visst finns det intresse hos staten och regeringen att införa en lag som uppmanar till ökad konsumtion?"
Minskad skivkonsumtion leder med stor sannolikhet till större utrymme för annan typ av konsumtion, så för staten är det nog inget större problem...
Kanske det, men detsamma kan gälla svart arbetskraft eftersom det många gånger betalas med beskattade pengar och att den som tar pengarna konsumerar och betalar skatt därefter.
Men som det är idag så kontrollerar skatteverket och skivbolagen musikerna och tar alldeles för mycket pengar av kakan. Skivorna är väl helt enkelt för dyra för att köpas av den yngre generationen.
Finns det någon som öht tror att denna lag kommer generera mer inkomster till någon part? Jag tror att varken artist, bolag eller stat kommer få in mer stålar genom detta, eftersom det (som du så bra beskriver) kommer bli färre som upptäcker en artist.
Jag själv, som 37-årig trebarnsfar, kommer aldrig att gå med på att ungarna köper en skiva för 180 spänn speciellt ofta.
Vi kan inte heller gå på bio mer än några gånger per år, eftersom det är så löjligt dyrt (4-500:- för oss att se EN film EN gång!!).
Branschen är hopplöst efter i utvecklingen, och ska nu lagstifta oss fast i 80-talet som någon så träffande beskrev det.
Det finns enorma möjligheter för bolagen att nå ut med sina alster. Se hur kvällstidningarna gör, eller Shell.. Filmer är redan fulla av reklam, dolt som produktplacering eller helt öppet. Cast Awway är väl ett groteskt exempel, men det visar på att det redan tillämpas i hög utsträckning.
Pepsi syns lite väl mycket i Tillbaka Till Framtiden 3.
Möjligheterna för dessa branscher att få in stålar kommer aldrig att försvinna, det handlar bara om att det ska tänka om.
Att fildela är att se som en revolt, där man sagt stopp för hutlösa priser.
En låt man marknadsför en hel skiva med genom de publika radiokanalerna finns även på en skiva av artisten. Men, resten av låtarna, mer än 90%, är ofta rena skräpet.
Den blundern har man gått på mer än en gång tyvärr, men det är slut med det sen många år tillbaka.
Samma med filmer, där man blir lovad en upplevelse eller skådespeleri utöver det vanliga. Ofta har man kommit från den filmen grymt besviken.
I dessa fall så står man där, besviken och med en känsla av att blivit lurad, för återköp är ju inte att tänka på...
Undrar hur länge Ellos hade klarat sig utan att ge kunderna möjlighet att ångra sig/byta vara?
Men det värsta i denna soppan är hur vi blir så totalt bortlämnade av våra egna ledare, de sk folkvalda. Med allvarlig min anser de att bolagens ej bevisade vinstbortfall är viktigare än vår integritet, och ska låta dom i stort sett härja fritt i sin iver att knäcka alla fildelare.
Våra fega, inställsamma ledare tar varje chans de har att lämna ut folket och folkets privatliv, integritet och rätt till skydd.
DET är fanimig det värsta...
Produktplacering är relativt nytt för svensk filmindustri. Har för mig att det riktiga genombrottet var filmen Jägarna där man byggde upp en hel statoilstation just för filmen.
Fick höra en historia om att när man skulle spela in, tror det var filmen Helgonet att man hade beställt en bil från Volvo. Efter några månader så fakturerade Volvo filmbolaget och tänkte ta ut fullpris för bilen. Det skulle ha blivit en tvist här mellan Volvo och filmbolaget, svenskarna förstod inte att det var en enorm reklamplats de hade fått.
Bra skriven artikel - håller helt med! :)
Musiker som gör musik gör det själva och rätt bolagsfolk fattar grejen. Det är bara några få stollar som fortfarande tror på reglering samt såna där multiminjard skivbolag som ändå producerar musik som är smörja.
Det är helt lugnt gott folk. Bra musik kommer komma till folket och än lättare än förut.
Enligt SOM undersökningarna i Göteborgs Universitet visar det på en betydande ökad acceptans för nedladdning och fri distribuering genom internet. Statistik är en hora, men i detta fall en trevlig sådan.
Beslutsfattarna vet väl inget om instrument eller musikskapande, likväl de vet lite om datorer och ny teknik. Dom blir blåsta av företagsintressen. Men det är papper och lagar.
Ladda ner och sprid kulturen, njut när du gör det. Du kanske till och med börjar bli mer kreativ själv? Gör du det var allt värt i slutändan!
Skicka en kommentar