Ska företag få starta dagis?

Svenska Dagbladet har en artikel “Dagishämtning skadar företagen”. [1] Man vill tillåta svenska företag öppna egna dagis så att sonen eller dottern följer med föräldren till jobbet.

Jag vet inte vad jag tycker om idén, tankarna är splittrade. Egentligen är jag lite av en motståndare till dagis, min önskan är att barnen ska bli fostrad av familjen och skapa ett umgänge med kompisar i sitt närområde. Barnpassning borde istället kunna byggas på samråd mellan grannar, vänner och släktingar. Sanningen är att vi arbetar för mycket idag, man borde dra ner på tiden och förse föräldrarna med mer tid. Jag har själv barn och visst, han går på dagis. Vad jag märkte var att så gott som alla barn gör det idag. När jag var liten så minns jag att vi lekte mycket i närområdet där vi bodde och att barn till större grad var hemma. Jag minns att det fanns ett dagis där jag började vid fem års ålder. Jag minns en dag då vi lekte kring huset och jag tittade in genom ett fönster där det låg små bebisar, inte ens ett år gamla och jag tänkte, ”varför är de här? Var är deras mamma?”

Hursomhelst så finns det en liten positiv sida artikeln tar upp. Att det blir enklare för föräldrarna, att barnen skulle kunna äta lunch med mamma eller pappa osv. Men det finns något som oroar mig, att företagen tar över vår barnomsorg. Detta är ju ännu ett steg i centraliseringen av makten. Att låta företagen få kontroll och fostra våra barn och vägledas in i samhället som framtida arbetskraft. Man knyter inte endast arbetaren till företaget, utan även deras barn och om arbetaren förlorar sitt arbete så förlorar även barnen sina vänner.

Jag känner en man som har varit VD för ett multinationellt företag i Asien. Han levde i Japan i ett antal år och berättade att där är arbetet en del av den sociala biten. Om man valde ett företag så var det stor chans att man blev kvar hela livet. Om man sökte nytt arbete så ifrågasattes man om man kanske inte var tillräckligt lojal. Vännerna var sina arbetskamrater, man umgicks inte över gränser så som arbetarna och tjänstemän. Är det hit vi är påväg, att företagen håller på ta över kontrollen av familjerna? Jag vet inte, men tanken är skrämmande.

Jag tror nog snarare att man borde lätta arbetsbördan för familjerna och ge dem mer tid istället för nya lösningar som vi inte riktigt vet vad de innebär.